mpersson

Jag kan inte precis skriva och fråga varför det gör så jävla ont, eller varför det ska vara så jävla svårt, varför jag inte kan få bort den här enorma klumpen av sorg i mitt bröst, gråten i halsen eller den obehagligt stickande känslan i hjärtat. För jag vet precis varför det gör så jävla ont, och varför det är så jävla svårt. Och jag har inget annat val än att acceptera det. Jag kan inte försöka intala mig själv att jag överreagerar, för det vet jag att jag inte gör. Jag kan bara inte förstå varför det skulle hända just oss. "Allt händer av en anledning" sägs det, men jag kan bara inte ta det på allvar, jag ser ingen som helst logisk anledning till varför det skulle hända oss.

Så ofta jag drömt, så mycket jag önskat.

Tog någon dag innan chocken slog till på mig, men när den väl kom så kom den kan jag säga. Och nu en tid efter så tänkte jag lyda rådet att skriva av mig lite, och mycket mer än såhär kommer jag nog inte att skriva.

Jag älskar min underbara flickvän, tillsammans är vi starka, och tack för att du finns för mig. Du är bäst <3